När någon går bort ska sakerna i hemmet tas om hand, och då dyker frågan om värde snabbt upp. Vad är soffan, tavlorna eller smyckena egentligen värda? Svaret har betydelse både för bouppteckningen och för hur arvingarna delar på egendomen. I den här artikeln går vi igenom vad lösöre är, varför värderingen spelar roll och hur ni kan gå tillväga på ett lugnt och ordnat sätt.
Vad räknas som lösöre och varför spelar värdet roll?
Lösöre är ett samlingsnamn för lös egendom, alltså saker som möbler, husgeråd, kläder, böcker, elektronik, konst och smycken. I praktiken handlar det om det mesta som fanns i den avlidnes hem och förråd. I bouppteckningen ska den avlidnes tillgångar och skulder redovisas, och lösöret tas då upp med ett värde. Utgångspunkten är vad sakerna skulle kunna säljas för, inte vad de en gång kostade.
För vanligt bohag anges ofta ett samlat värde, medan föremål som är värda märkbart mer brukar redovisas var för sig. Värderingen påverkar också arvskiftet. Om en arvinge vill behålla ett visst föremål räknas det ofta in i hans eller hennes andel, och då är det viktigt att alla delägare uppfattar värdet som rimligt. Vill ni veta mer om själva processen kan ni läsa vår vägledning om bouppteckning.
Marknadsvärde och affektionsvärde
Många blir förvånade över hur lite ett vanligt bohag är värt på andrahandsmarknaden. Möbler i bra skick men utan särskilt märke eller ålder kan vara svåra att sälja alls. Samtidigt kan en undanskymd tavla, ett armbandsur eller ett par silverljusstakar vara värda betydligt mer än man trodde. Att något är kärt för familjen påverkar inte marknadsvärdet, men det är ändå något att ta hänsyn till när arvingarna diskuterar vem som ska få vad. Ett föremål med stort affektionsvärde kan vara värt att prata om tidigt, innan det uppstår missförstånd.
När behövs en expert?
För det mesta i ett hem räcker det att dödsbodelägarna gör en rimlig uppskattning, till exempel genom att jämföra med liknande föremål som säljs begagnat. För konst, antikviteter, designmöbler, smycken, klockor och samlingar kan det däremot vara värt att ta hjälp av någon som kan just den typen av föremål, till exempel ett auktionshus eller en värderingsman. En kunnig bedömning minskar risken att något säljs för billigt och gör det lättare att undvika diskussioner mellan arvingarna.
Fråga gärna i förväg vad värderingen kostar och vilken form den har, eftersom en muntlig bedömning och ett skriftligt värderingsintyg är olika saker. Är föremålen många kan det vara praktiskt att samla dem på ett ställe innan någon kommer och tittar.
Dokumentera innan något flyttas eller säljs
Oavsett hur ni värderar är det bra att dokumentera. Fotografera rum och föremål innan något flyttas, och för en enkel lista över saker av värde med en kort beskrivning. Dokumentationen är till hjälp vid bouppteckningen och gör fördelningen tydligare om alla arvingar inte kan vara på plats samtidigt. Den är också bra att ha om frågor dyker upp i efterhand.
När värdet är bedömt och arvingarna har bestämt vad de vill behålla ska resten ofta säljas, skänkas eller lämnas till återvinning. Tänk på att dödsbodelägarna i regel behöver vara överens innan något av boets egendom säljs. Ett alternativ är att sälja det som finns kvar samlat. Läs mer om hur det fungerar på vår sida dödsbo köpes.
Sammanfattning
Att värdera lösöret i ett dödsbo handlar om att hitta ett rimligt marknadsvärde för det som finns i hemmet. För det mesta räcker en ärlig uppskattning, men för föremål som kan vara värdefulla är det klokt att ta hjälp av en expert. Dokumentera noga och se till att alla dödsbodelägare är med på besluten. Har ni frågor om hur värdena ska redovisas i just ert fall kan en jurist eller den som upprättar bouppteckningen ge råd.